När du gått stod jag vid dörren
med brännande ögon
händerna tryckta mot den kalla ytan

pulsen stark i handlederna


som ville hjärtat tränga ut
springa efter
och kalla dig tillbaka.



Nycklarna du lämnat på bänken
med spetsarna nedåt
formade ett hjärta.


Kanske en symbol som för att visa
att jag fått mitt tillbaka
från dina händer

lossat från kedjan
som hållt det kvar
och mjukt placerat
åter i min vård.



När mina händer lösgjort sig
såg jag spåren

handavtryck i värme

kondens av min sorg


vred på låset
stängde dig ute


och sjönk sakta ner
i värmen av mitt täcke.