Man umgås och älskar att umgås,
man skämtar och skrattar och äter och dricker tillsammans,
man njuter av livet och älskar att vara tillsammans
med de kultiverade vännerna, de bästa vänner man har,
men ändå är det icke alls vänskap det så långt är frågan om.
Nej, först när vägarna skiljs och när ödet förtär relationerna praktiskt
och vänskapen hotas av avstånd och brist på kontakt,
då begynner den verkliga vänskapen,
som just är till för att trotsa allt sådant,
all tid och allt rum, varje praktisk omständighet och varje längtan och saknad;
när vänskapen lever på minnen blott
och på de blott konstruktiva och älskliga tankarna om dem man trivdes med
och den består, -
då är vänskapen äntligt ett faktum.