det kanske berodde på att du aldrig riktigt orkade se in i mina ögon eller kom in i mig ordentligt det kanske berodde på att du aldrig riktgit hade lust att vi satt fast på olika sett att vi inte kom någonstanns jag vet inte det blev väl som en besatthet att hitta varandras fel och brister att det skulle sjunka så djupt in i oss kunde vi nog inte förstå allt har liksom formats till en klump i halsen ett lager under huden och jag såg aldrig att vi vuxit ihop förän hjälplösheten liksom ramlade över oss och jag kunde verkigen känna hur lätt det skulle vara att bara låta tårarna rinna men att ge vika är inte min grej