När själen är blek och huden brunbränd,
är det svårt att inte tveka,
då jag sväljer ännu en tub faktor 28,
och hindrar din sol från att färga,
de känslor jag sparat för någon annan,
när ditt sken är beständig och givet,
men någon annans flyktigt och svårt,
förlåt att jag inte böjer mina blad,
mot den stora lysande stjärna,
utan till den dyra lampa som i hörnet,
blänker i sin krom och putsade huva.