\"din mor skulle ha gett dig ett krumelurpiller
när du var liten och söt\"

öm..ursäkta mig pappa.
det där kändes.

ser du inte att jag inte skrattar?
ser du mig överhuvud taget?

en gång varannan helg.
plus julafton och nyårsafton vartannat år.
så mycket träffas vi.

jag vet om att det finns dom som har det värre.
MYCKET värre.
men ändå...

jag saknar dig pappa.

när jag var liten kom du alltid och hämtade mig på stationen.
nu åker jag själv.
en timmes buss mellan dig och mig.

du var min hjälte.
min osynliga pappa som ingen kände till.
jag pratade mycket om dig på skolan.
bad att du skulle komma.
du kom inte.

något år senare, när jag var äldre
frågade jag mamma varför jag hade \"två pappor\"
mamma förklarade.

jag är ett p-piller barn.
du fick kalla fötter å stack.

då frågade jag dig varför
du blev arg och sa att jag inte skulle lita på vad mamma sa.
att jag bara hade hört ena sidan av berättelsen.
då bad jag dig förklara ur din synvinkel.
men det enda du sa var
\"vi tar det när du blir lite äldre\"

hur mycket äldre pappa?
det var 8 år sen.
du har fortfarande inte sagt nått.

vad hände med min hjälte?