Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Ensam i mörkret...med asfalten och kylan som enda sällskap är det lätt att undra...


Asfalt


Fingrar på en frusen hand så stel,
smeker asfalten där jag står.
Undrar så vad som är fel,
när jag ensam här i natten går?

Stannar för en stund och ser,
med ögon som stora öppna sår.
Sår som fylls av blod alltmer,
som ingen ser så långt ögat når.

Min kropp känns så kall som död,
liksom asfalten där jag står.
Min kind färgas av tårar blodröd,
efter mig lämnas bara röda spår.

Minnen kommer och går ibland,
skär sönder allt som är helt.
Smärtan kan sätta världen i brand,
göra det mjukaste mjuka stelt.

Tittar upp mot himlen ett tag,
inte en enda stjärna som lyser där.
Kall som asfalten, utan dig är jag,
drömmer varje sekund att du var här.

Liksom den hårdaste asfalt,
blir mjuk av solens strålar.
Mjuknar mitt hjärta som är så kallt,
då du världen med din kärlek målar!

Nattens kyla smeker kroppen,
framför mig ligger en pöl så röd.
Jag gråter till sista droppen,
undrar om det är då jag är död?

Lyktors sken skapar glitter i rött,
små röda stjärnor i ett vimmel.
Glitterstjärnor som jag strött,
asfalten blir min stjärnhimmel.

Fingrar på en frusen hand så stel,
smekar asfalten där jag står.
Undrar så vad som är fel,
när jag ensam här i natten går?

Lyssnar efter rösten som säger ord,
sådana som är äkta och menade.
Det är dig jag saknar mest på vår jord,
våra hjärtan är ett och förenade.


Fri vers av Freeman
Läst 536 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2006-12-24 04:47



Bookmark and Share

    wilja
den här är bra. då jag läste den andra gången förstod jag verkligen! det med att asfalten blir din stjärnhimmel. (snygg mening också).

konstigt att asfalt, en svart bit gata är ju vad det är, har sådan laddning. jag tänker alltid svart och död, eller ångande het. två kontraster, inget finns däremellan.
2006-12-25

    Enannan
der rörde mig att du fick med färger i texten. det röda, färgen som verkligen kan bryta upp allt och ställa svart som vitt mot väggen.
den växlar tvån hårt till mjukt och man känner en tanke som utvecklas till ett sorts klimax.. spännade och vacker!!
2006-12-25

  Nettan
Ditt språk gör att man lever sig in i din text, känner dina ord i hjärtat och då har du verkligen lyckats.....dessutom är följande något av det vackraste jag läst

Lyssnar efter rösten som säger ord,
sådana som är äkta och menade.
Det är dig jag saknar mest på vår jord,
våra hjärtan är ett och förenade.

Så snyggt att jag måste betygsätta också...
2006-12-25

  Klara_
Mcket vackert och fyllt av känslor.
2006-12-24

  Merrlina
shit du bara gör de
2006-12-24
  > Nästa text
< Föregående

Freeman
Freeman