Nu gick han

med varje blomma plockad med roten

varje dröm och saknad jag gömmer under min kudde

med lite mer glitter i ögat

än förut

saltvatten som skrapar mina ögon sönder

hans skor som knastrar mot grus

grenar som sliter bort honom

ur mig

ur hjärtat

hans hem

hans riktiga hem

Hans ryggtavla som skaver mer eän saltet i ögonen

Jag lever lite mindre nu

jag tror lite mer än vet

Jag kanske kan locka känslor att vänta

och låta grus skrapa upp ännu ett sår

för någonstans där

är han

någonstans där

i mitt blod

Telefontoner som river väggar

och röster som inte finns

det närmaste han jag kan komma

Drömmarna har blivit mer mörka

mer gråa

och lite mer tårdränkande

än när han kunde vara här och säga

att monstrerna inte finns i verklighet

men han finns ju visst

;Mellanrum;-

Men jag säger att

löven fått mer liv

sedan han gick.