Orden trängde fram

och kastade ljus över

ett mörkt hörn. Allt

blev tillsynes blottat.

Bortom

vad främmande tankar

kunnat tänka fick jag

ett hastigt

uppvaknande. Jag

klamarade mig fast i

det jag trodde och

visste var sant. Men

skuggorna hängde som

fallna lianer. I ett

språng ville jag kasta

mig ut i den mörka

natten, för att fånga

upp den minut, den

timma och sekund som

gått till spillo. Jag ville

ge, men inte igen för

att skörda dess

fallna frukt. Jag ville

nåt mer.....