Jag befinner mig i mitten av en bubbla
det susar om öronen
ett litet knäppande ljud förstoras och jag blir rädd
jag förstår ingenting
som om bubblan saknar botten
som om jag svävar omkring i det overkliga intet
jag är tom
tömd av tårar
det kommer inga
även om jag trycker för allt jag förmår
jag ljög
men talade sanning
du ville höra men lyssnade inte

I den färglada kakburken befinner jag mig
utan botten
utan slut
varför vara ärlig när det smärtar
vågar jag någonsin vara sann
vill inte vara själv i bubblan längre
allt som finns utanför burken och bubblan
är vackert men falskt
jag orkar inte kämpa längre
allt slits så hårt
jag vill blunda
sova bort mitt liv
vill krypa undan och slicka mina sår
men allt är ljudlöst
inga väggar att gömma mig bakom
ingen botten att landa på
så jag fortsätter att sväva i mörkret...........