Jag lämnade mitt hem en morgon utan hud

ett väl noga genomtänkt beslut

ni förstår, min hud hade blivit så hård att den skavde

likt en rustning

skavde vid hals, vid handleder, anklar...

så utan hud mötte jag dagen

mötte människor

värme och kyla blev plötsligt väldigt påtagligt

allt smärtade

inte alls som jag tänkt

-att jag var så skör...

hanterade inte andra människors blickar
särskilt bra

inte heller deras ord

-att jag var så skör...

men funderingarna tog över

vad är bäst för mig?

den hårda kalla \"rustning\" där inget tränger igenom?

eller

utan hud, där allt syns, allt visas, allt känns?

solen värmer ganska gott....

tror jag väljer hudlös

får väl lära mig att leva med den smärta som kommer gästa mig ibland?

ja, valet är taget




den hårda huden skavde