Det är som om jag inte fick plats.
ni hade fyllt det redan.

och jag låg och simmade i ett tomrum med ena handens fingrar i halsen och ett skjutjärn innanför västen.

det var som om timmen stannat till och vägrat gå vidare och jag hade sympatistoppat min rörelse framåt för att göra det sällskap.

Det var då jag påmindes om att hajar simmar runt australiens kust, så det blir svårt att simma dit i natt.

och så var du där och jag var tung som om nån grävt ner mig mig i sand och när jag försökte förklara så var andra sidan jorden inte bara en teoretisk distans.

Utan distansen låg i oförmågan att ta sagornas sjumilakliv och tingeling ville inte sprida sitt älvaskimmer över mina låtsasvingar.

opretentiöst tänkte jag när jag passade in när jag lät mitt jag byta plats med vad man ska vara och jag lät mina rop tynas ut till ett självförtroendelöst ”vi ska nog få fitta ikväll”.

Det var en sån där kväll då jag somnar med dig i periferin och i centrum. uteslutande alla framsteg så ligger du latent och väntar på att återskapas i ett desperat ögonblick av insikt.