Du är plågad min vän
Din blick är så tung
och Din trängda röst väser så

Vad är då Din plåga?
seså! - låt mig ge Dig
....av min värme och glädje
låt mig visa Dig livets skönhet,
..............låt oss skåda dess under

Man vad nu?
Du tystnar och viker undan,
..........................Du ber mig gå!
Är Din plåga så stor, min vän?

Nå, så låt mig då dela Dina kval,
låt mig få sitta tyst vid Din sida,
tillsammans möter vi nattens
.............mörker, och dess kyla

Gryningen väntar


© 2006 Bo Ragnerstam