Livet svek mig och jag gav upp och lade mig ner, jag kände bara att jag inte orkade mer.
Jag byggde en mur runt om mig och levde i tystnad, ville inte att någon skulle se min sorg och smärta, bit för bit slets ifrån mitt hjärta och idag undrar jag om jag gjorde det rätta. Skulle jag ha pratat, låtit familjen få se vad det egentligen var jag levde med?

En natt förändrades allt och jag minns att allt kändes så hopplöst och kallt..
Ville bara lämna allt det kändes som någon i mina sår hällt salt. Livet sved och jag drogs ner.. Jag hade bestämt mig för att släcka min sista glöd och att du imorgon skulle få se mig död.

Med tabletterna rinnandes in i min kropp tappade jag mitt sista hopp och det var nu försent för att säga stopp.. Jag gick tillbakas till min säng, du ligger där och sover djupt tänk, du kunde inte ana att det den här natten kunde varit slut..Jag började svettas och skaka och sedan såg jag dig vakna, Du slet tag i mig frågade vad felet var men det kändes som min syre tog slut och efter en stund fanns jag på nått sätt inte kvar..

Du fick panik och ringde Ambulans som snabbt var på plats du kunde inte fatta vad jag gjort efter allt jag sagt, "Jag älskar dig, jag vill leva med dig" men nu ligger jag här och sviker dig. du kunde ej förstå, du ville inte fatta att mitt hjärta sakta slutade klappa..

I min dröm, i min frånvaro insåg jag vad jag gjort och det var så mycket jag ville säga innan jag lämnade livet, hur kunde jag någonsin ta nått för givet? jag ville vakna men det var läkarna som fick mig tillbaka. Tillbaks till vår verklighet snälla älskade du, förlåt för att jag svek..