för oss två finns det inga andra chanser
vi har fått dom ända som fanns kvar
att ta till efter förkrosselsen var slut
som fanns att ta till efter det tagit slut

chanserna vi fått är inte tillräckliga
och om jag bara svamlar en massa nu
är det för att jag inte orkar skriva
ner allt det fina som egentligen
skulle vilja komma ut nu
och skrika dig rakt i ansiktet
för att få dig att förstå!!


vill bara..
kan inte..
få ut orden
på något sätt så fastnar dom.
som en kletig massa

på en torr brödbit.
hur i själva verket tänker du?
kan jag.......

usch.
vad tänker jag med?
vad tänker jag på?
kan inte skriva nu heller

bara jobbigt
jag vill inte mer
orkar inte mer
låtsas att det är bra
fastän mitt hjärta skriker

ett annat namn hela tiden
vad jag än tänker på
kommer du upp i mitt huvud
hur jag än beter mig
så finns du jämt där

tänker på dig varje dag
hur du har det och om du har det bra
äh
orka detta
skriver för vad?
för ingenting alls..
orkar inte berätta
känslor
du vet redan

vart jag finns
och vad jag vill...

hoppas vi ses
tillsammans
igen.
en vacker dag.
kanske.
tillsammans
till OSS