Förläggaren har inga tårar, ty han är ju Gud.
Han råder över sina skalder, dömer över deras barn,
bestämmer deras kvalitet och låter en av hundra överleva,
som då funnit nåd hos honom och tilltalat hans inkrökta smak.
De andra är en syndaflod av papper bara
vars orddiarréer ej ens läses – det behövs ju ej,
de är ju ändå redan förtidsdömda automatiskt
till förgängelse och död. Och skalderna som skapat dem?
De har ej någon talan. De är självbegravda under sina pappersalster
och kan aldrig räkna med ett mänskovärde ur förläggarsynpunkt.
De är bara till för att bli refuserade
för evigt, oupphörligt ständigt upprepat tills de är döda.
Och de bör betrakta sig som lyckliga om de alls får
ett nådigt svar i form av refusering för sin skapartår.