Ett träd
är som
livet.
Man föds
ur något
litet,
Växer upp
till något
stort,
Och dör.
Någonstans
på vägen
kan det
också hända
något.
En storm
som förstör,
Som sliter
upp en
med rötterna
så att man
inte får
något fäste,
så att man
tappar taget
om allt
i livet.
Man har
ingen kontroll
utan måste
följa med
strömmen.
Vart man
sedan slutar
vet ingen
utan det
måste man
ta reda
på själv
och sedan
försöka rota
sig igen,
rota sig
så att
man blir
starkare än
förr så att
när nästa
storm kommer
sitter man
som klippan
i berget och
inget kan
rubba en
hur hårt
de än sliter
och drar.
Göm dig
inte för
stormen
utan visa
att du vågar,
Att du inte är feg.
Ställ dig och
skrik mitt
på en äng,
Du kommer
inte att bli
träffad av
blixten för den
respekterar dig.
Åskan kommer
att mullra
ditt namn så
att det hörs
över hela jorden.
Du kommer
att vara fri
och du
kommer att
våga.
Ingen kommer
att säga
emot dig
för de vet
att du
inte är feg.
Du kommer
vara den som
står kvar när
stormen kommer
medan alla
andra flyger
iväg med vinden.
För du har rotat
dig och ingen
kan flytta på dig.
Du är stark,
Du är modig
och du är
helr enkelt allt.