Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Farväl i december


Så nära men så långt borta
När du rörde vid min hand
och jag frös till is
Smekande viskningar lockar
när våra händer möts
och värme blir kyla
Ett ordlöst farväl
och jag gråter miljoner tårar
för något som aldrig kunde blivit
Jag har knappt talat sedan då
Orden tog slut när du gick
Jag har knappt andats sedan då
Jag är för van vid att andas in
den luft du andas ut
Jag borde kanske ha gått
När orden fastnade i halsen
och timglaset rann ut
för tredje gången den kvällen
Kanske var det meningen
att det skulle sluta så här
Men min trasiga själ
hoppades på något bättre
än ett klichéartat dramafilmsslut
med alla de vanliga klyschorna inräknade
I snön väntade jag på bilen
med hjärtat i halsgropen
och själen på fel ställe
För nära gråten för att kunna tala
För tom för att kunna gråta
I mörket jagade jag ljuset från gatlamporna
och i varje vrå såg jag dig
I varje vattenpöl log du mot mig
och varje stjärna blinkade som järtecken
om att vi gjort fel
Hemma i lägenheten råder tystnad
och jag slår i desperation på stereon
för att kväva den tryckande stämningen
som gör det svårt att andas
En kopp te i ensamhet
Ett korsord med för svåra ord
Ingenting faller på plats ikväll
Allt jag tänker på är dig
Men det är över nu och jag hoppas bara
att jag åtminstone var vacker när jag gick
Jag sa \"Jag älskar dig\"
Du såg ut över vinterlandskapet
nickade och log
I din famn
men miltals ifrån
och jag ville skrika
lämna mig aldrig
Men tystnaden överröstade mina tankar
och orden stannade på mina läppar
Hur förklarar man något så abstrakt som kärlek?
Det var inte igår du gick
men dina andetag vilar ännu tunga i rummet
Kanske var farväl det bästa vi kunde komma på
Vi utplånade varandandra
med döende ordkrig
Jag kan fortfarande höra din röst
och du talar om lyckan och livet
Du fångade alltid orden
så lekande lätt
Jag saknar dig
Men dina vackra ord grävde min grav
Sagan som skulle sluta
och så levde de lyckliga i alla sina dagar
Slutade med en kram och ett farväl
en snöig dag i december
när luften var lika kall som våra hjärtan
Om tiden stannade
en endaste gång
önskar jag att den stunden
tillbringades med dig
i en evighet av ögonblick
bortom allt
vi kallar begränsning




Fri vers av Knastroll VIP
Läst 435 gånger
Publicerad 2007-03-17 20:16



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Knastroll
Knastroll VIP