jag orkar inte
räkna längre orkar inte
tänka på alla de
gånger vi har
tänkt på varann


alla stunder jag har
gråtit, skrattat, skrikit
för dig


och jag undrar nu; har du nånsin gjort nåt för mig ?


och du hittade mig
som av en
slump men ibland
undrar jag om det
kanske var
ödet i alla fall som
tyckte det var dags för två
väldigt udda personer att
hitta varann


folk säger att
jag borde sluta
sluta tänka på
dig få bort
dig ur mitt liv


allt skulle bli så mycket
bättre då och jag
glömde faktist för ett
tag men sen
fanns du där igen och
gjorde mig till den
lyckligaste på jorden för ett
ögonblick för att sedan
svika igen


jag försöker glömma
nästan varje dag nu
för du gav mig
inget gott bara
ont eller lite
mitt emellan kanske


men det går inte och du
förstår verkligen inte



alla känslor som åker karusell i mitt huvud
alla blickar som en gång möttes i korridoren
alla låtar som jämt spelades
alla hjärtan som skickades till varann

alla ord som egentligen var
tomma
fanns aldrig hos
dig kommer aldrig
finnas


det måste vara nåt
fel på oss eller så
förstår vi helt enkelt
inte varann


ödet hade fel och
nu är vi som två
minuspoler i en
magnet som bara
vill stöta bort
varann istället


men jag älskar fortfarande dig