Sakta lossar isen i kanten,
sakta tinar världen upp,
sakta fjärmar jag mig från branten,
vägen planar ut sina gupp.

Långsamt värms mitt hjärta,
långsamt slutar jag vara på vakt,
långsamt försvinner dess smärta,
hjärtat hittar sin takt.

Säkrare går jag och ser mitt ljus
säkrare blir jag på min fot
säkrare känner jag mig i mitt hus
slutar uppleva allt som hot.

Försiktigt gläntar jag på min dörr,
försiktigt låter jag dig komma in,
försiktigt släpper jag dig närmare än förr,
ger Dig tillåtelse att kalla mig för Din.

Ännu vågar jag inte känna mig säker,
ännu finns för mycket smärta i mitt minne,
ännu tar det tid innan mitt hjärta läker,
men du hjälper mig att känna mig trygg i mitt sinne.