När du slutat läsa den här diktsamlingen, kanske du vill skriva en egen dikt? Eller så återgår du bara till någon nyttigare syssla. Anyway…

Att göra något så fritt och kreativt som en diktsamling, inramat i ett tidsbegränsat projekt, var ingen hit. Dikter måste ju få tid på sig. De gör som de vill (precis som katter) och kommer inte på beställning.

Ofta har projektet dragit iväg och utvecklats till andra saker, som teckningar och låtar. Jag har spelat gitarr som aldrig förr och funderat på att i smyg byta projekt. ”Äh, jag gör en demo eller något…”

Men det blev ändå en diktsamling, med några väldigt gamla och vissa veckofärska ord. Nu, kära läsare, är det dags för mitt tacktal.

TACK kära familj, vänner, bästa vänner och bekanta. Ta åt er. Jag är glad att ni finns. Tack även till en och annan främling, någon gatlykta och gitarren.

TACK till att musiker och poeter som berört mig med toner och ord. Extra tack till Emil Jensen (förmodligen världens bäste poet), B. Hansson, O. Salo, H. Hellström, T. Räisänen, K. Anttila, C. Sander och J. Järvi!

Tack till Britta Persson, för att du sa att alla kan göra musik. Du inspirerar!

TACK till slumpen, sist men inte minst. Du är underskattad!