Problemet är att ingenting är roligt längre.
Vad behagar mig en dålig film med taffliga effekter och bedrövligt trams?
Förr kunde jag se vilken film som helst med god behållning,
men all positivitet har upplösts i ett intet.
Inte heller får man tala om det. Döden är ej någonting att skämta om,
ty den är så allvarlig att man ej får prata om den.
Allt allvarligt är ju bannlyst genom att det är så tråkigt.
Inte heller får man vara öppet negativ och våga kritisera något,
ty det är ju negativt och därför bannlyst genom att det är så tråkigt.
Inte heller får man säga något ont om något som är fult,
man får ej stämpla atonal musik och rockmusik som oljud,
ty det är att förolämpa och diskriminera den:
den har ju som musik all rätt att höras, och man får ej säga något ont om den,
hur djävligt den än låter. Inte heller får man förolämpa någon annan form av modernism.
Den har ju samma existensberättigande som all realism och all ordentlig konst,
hur mycket den än skiljer sig från det som kan förstås,
och man får inte avfärda bluffmakeri som nonsens, ty det är diskriminering.
Och så vidare. Allting är tabu, yttrandefriheten är ett skämt,
ty sanningen är alltid förolämpande och måste därför vara tyst.
Stäng in allt seriöst som skrivs i byrålådan, så att aldrig det får höras eller ses i ljuset,
ty sanningen är förolämpande då den diskriminerar lögnen.
Det är strängt förbjudet att förlöjliga och avslöja auktoriteter,
ty de kan ta illa vid sig, och ja-sägarna och anhängarna kan därvid bli sårade.
Smek Kina medhårs hur det än förtrycker tibetanerna och Falun Gong och alla oliktänkande
och saboterar Internet och härskar genom våld och lögner
och avrättar i förväg dömda syndabockar utan rättegång
som högt uppsatta lamor: ju mer respekterade och älskade de är,
dess mera skyldiga och tacksamma att ställa inför rätta är de med en självklar dödsdom.
Respektera alla skurkar och banditer som ju håller vår affärsvärld levande
igenom sin energiska beslutsamhet, som bara är opportunism och egoism:
förvisso håller de i gång det västerländska samhället
igenom att med hänsynslöshets blindhet köra över alla som är mjukare.
Man får ej kritisera sådant. Då är man en kverulant,
och sådana finns det ej plats för i ett progressivt moraliskt samhälle
där mänskovärdet och dess odling genom kunskap och kultur
för samhällets maskineris och ordnings skull nödvändigt måste vara av en sekundär betydelse,
ty pengar är ju allt.