Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Poetens pina

En märkt man, en träffad poet skådade

ner i gruset av det som fanns kvar.

I sin dårskap beskrev han världen

för sig själv, i pinan och i all världens

tänkbara sorg, kom ord. Där förenades

de två i outsäglig glädje, lyckan blev total!




Fri vers av stefan.g
Läst 494 gånger
Publicerad 2007-04-22 21:34



Bookmark and Share


  aftermath
1+1 = 3 ibland
som så ofta i fall som du återger
men ibland inte
fint fångat!
2007-05-22

  mange.blogg.se
lät som du skrev om mig....hjälp....berör!!!!!!
2007-05-04

    ej medlem längre
Mycket vackert, vemodigt men tankeväckande, att namnge pinan, det gör du utmärkt med din alldeles speciella poetiska syn, tack för läsningen
2007-04-22
  > Nästa text
< Föregående

stefan.g
stefan.g

Mina favoriter
Hur du vill leva