Alla söker vi en sanning, som kan ge oss svar på livet.
Bara några enkla ord, ingenting överdrivet.
Något enkelt lätt att säga, som till alla är oss givet.
Vad som är livets mening, kanske inte ännu skrivet.
Några ord som ger oss hjälp, någonting som ger oss tröst.
Som till frusen själ kan ge, lite värme i vårt bröst.
Nu när kylan griper tag, och vi sakta går mot höst.
Nu när morgondimman skymmer, solens uppgång bort´ i öst.

Men ord är inte allt, om det blåser kallt.
En tår kan vara svår, om ordet ej dig når.

Alla söker vi nå´n värme, som kan göra oss så trygga.
Att få vara någon nära, att en kärlek kunna bygga.
Att någon ömhet kunna visa, att för närhet aldrig skygga.
Att både kunna ta och ge, för livet aldrig nånsin rygga.
Alla vill vi vara små, utav någon tröst vill få.


Men hud är inte allt, om det blåser kallt.
Sitter frusen på en strand, utan värmen från en hand.

Hur skall vi få någon klarhet, veta vad som nu är bra.
Känna det vi gör är rätt, att vi tar det vi vill ha.
Många, många vackra ord, tror jag att vi nu skall ta.
Mycket, mycket, mycket värme, där blir svaret mitt nu ja..

En dryck kan blandas till, med smak av kamomill.
Serverad ur ett krus, med ord och värmens rus.