Det var från mej löftet kom
Då jag famlade i mörkret
Panikslagen
Mitt enda ljus är min kärlek till er

Numer maktlöst sökande efter er frid
Den jag lovat skänka

Beordrade att hålla ett fast tag
om mina höfter
där ni fick sitta
då jag sprang

Bedrövad nu när jag vakar i natten
över era andetag
Mina handlingar och öden har skrivit sagor
i barndomsboken
De kommer aldrig att suddas ut

Och ni är bortrövade från barndomslandet
Där ni ville fostras
Jag har iskallt mördat er far
med sanningen

Nu är det bara vi

Dina tårar lilla älskling
är för mej hjärtskärande
Oskyldiga önskningar om ett normalt liv
Ärliga och bestämda treåringsord
om vad du vill
och att du är ledsen nu

Det gör så ont
att det jag fruktat
är bekräftat

Det du sett försvinner aldrig
och vad lilla Princess känt sitter alltid kvar

In i framtiden bedjar jag
om er förlåtelse
Ty jag tar på mej all smärta jag orsakat
Det var faktiskt under mina vingar
ni skulle skyddats

Flickan minns mina ord
från livmodern
Om hur vi mår
Är ett tecken på att vi måste gå

O pojken min
Minns mina ord
om aldrig mer
genom våra tårar
Så vi gick

Låt dom minnas kvällar
då vi berättar sagor
och flockas i sång
Hur orden om trollmor som binder svansen
och förvandlas till vilda toner som vaggar till sömns
Uppkrupna i min famn
är jag evigt tacksam

Ni ger mej styrkan
och är min framtid

Allt ska bli bra
och livet skall gå vidare