Hon kom till vår tomt för att dö
på något sätt säga adjö.
Vi kallade henne för Maja
en sliten och svart liten kaja.

En avbruten vinge hon släpade på
kunde knappt till att gå.
Hon hade mist sin flygarförmåga
det kunde man se utan att fråga.

Hon gick upp på vår altan
med att gå var hon ej så van.
Hon höll sig till en högre sfär
där två fågelvingar bär.

Men Maja tappade sin vinge,
och om jag bara finge,
ge henne vingen åter
ty alla nu gråter.