Sakta flyter ekan fram
på en bottenlös flod av dyigt vatten
mellan höga, mörka bergväggar.

Jag har tappat mina åror,
ligger så och ser mot himlen
då korparna plötsligt lyfter.

De flyger från klipporna
mot regntunga skyar
i samma stund åskan slår ner.

Bergväggarna slås i spillror
och stenar störtar i vattnet
med rasande kraft likt jordskred.

Vatten slår in över mig
och ekan gungar betänkligt.
Jag vet att jag ska dö.

Av vanvettigt skrik vaknar jag.