Kanske har jag tillslut vågat känna din närhet
och ditt avstånd -
hört ditt rytande
och dina viskande ord av ömhet.

Kanske har min väntan och
min avvaktan samma andetag
och ditt ändlösa tålamod
kanske även är mitt.

I våra värsta stunder
har jag slickat djävulens päls
och du har med avsky
betraktat dess storhet.

Vi har drunknat i mina tårar,
och letat oss fram till mina ord -
genom kladdiga fingrar och tusentals mörka tunnlar.

Vi har väntat och väntat,
vi har släckt och tänt,
och ibland förlorat sikten av varandra.

Kanske har vi tillslut kommit så långt -
att jag vågar ta din hand.