Jag sitter här i fågellunden,
med blicken över sjön.
Doften av liv
är till min näsa bunden,
ett liv där minnen är gömd.

Dimmans dans över ytan,
din hand en gång varm i min.
Drömmar och hopp i ödesgrytan,
jag viskade i ditt öra - jag är din.

Vinden kysser gröna blad,
med värme och lugn.
Ensam, så till den milda grad
och min kropp känns tung.

Vemodet vaggar mig,
håller mig ömt i handen
toner i moll tröstar mig,
känslan begravs i sanden.

Här i fågellunden
fann jag ro, fann jag stillhet
jag som en gång var bunden
får nu erfara frihet.

Får äntligen somna in...