du klamrar
biter dig fast i mitt sinne
som fästingar på min hud
köper min tid
mina tankar
betalar med hopp
tro
om att jag även får
din tid
dina tankar

du följer
jagar mig likt solen
skrämmer bort all skugga
bränner människornas hud
torkar ut växterna
låter haven avdunsta
tills det bara är du kvar

du äger
såsom ett barn äger
en julklapp
som aldrig riktigt betydde något
som en förstor tröja
och jag är så rädd
rädd
att du aldrig kommer växa i mig

du skrämmer
såsom döden skrämmer den
som inte vill leva
men ändå inte hoppar

du finns
såsom luften finns
utan att man ser den
utan att man kan röra den
utan att man kan tvinga den
att bli solid igen
utan att man kan äga den
men ändå
vara
totalt beroende