Som en flämtande fackla
slocknar mitt sinne
och jag känner hur allt
vissnar där inne

Förfrusen i kroppen
med stela leder
söker jag mening
och om svar beder

apatins aptit är stor
liksom likgiltighetens hav
inom mig sorgen bor
runt omkring finns bara krav

i misslyckad misär
jag i papphus ligger
har ingen här
och om närhet tigger

Så ekande tyst
det är i mitt sinne
nu när allt
har vissnat där inne...