Man borde kanske ta sig till den lokala hispan

Knacka på vid ingången - \"Ursäkta mig herrar doktorer, kan jag få låna ett litet rum för några timmar? Nej, ingen tvångströja tack, ärmarna får mig att se tjock ut.\"

Utanför dörren lyfter jag försiktigt ner världen från mina axlar (hur har den hamnat där överhuvudtaget?), lägger den omsorgsfullt på mattan


Stänger sakta om mig
Sedan kan jag skrika mig hes, gråta mig ända till vätskebrist
Kräkas ut all ångest - den lägger sig som en oljig, lätt klistrig hinna över väggarna och golvet
(rör den inte, då fräts huden sönder)

Ingen ser, ingen hör, jag kan låta allt brista och falla sönder i atomer


Efteråt - Borstar av kläderna, lägger tillbaka världen på sin plats (knäar lätt under tyngden) och smiter tyst därifrån.

Man vill ju inte göra något väsen av sig