i loppebitna kläder och trasiga skor står han där
trashanken,

illa sedd så ensam under en iskall måne,
förfrusna är hans tår inga pengar han har på banken,

under en sol skymd av tårar han kämpar
för livhanken,

ingen lycka finns i de tärda
dragen,

en glimt i ögat lyser när någon
av nåd ger honom en bit mat för dagen,

sjuk ensam och tungt stödd mot staven
gör han så sin vandring den allra sista,

han lider inte längre dom stora kvalen,

i silver står hans namn på sankte pers
långa lista,

inga böner ingen klagan
så ensam i ensamheten,

bara en sol utan tårar lyser över graven

kära gud din sol din rymd din värme
som han gav,

ingen gravsten endast bruten till ett kors över
en jord där stjärnor brann är hans
vandringsstav,