visst sjöng hon..
jag lyssnade för jag ville så gärna bli vägledd nånvart




det ska stiftas en lag i mina celler om att de aldrig
får nämna dina bokstäver mer
(det är avlägset nu för du sover inte här längre)
snart har tiden tickat ut och jag är för djupt under vattenytan
för att se annat än förvrängda ansikten
som söker i nervositet efter värme
\"vintern är kall, det är nu du behöver mig\"
- vi dansar oss igenom kylans intåg i år

Och mörkret som faller utanför
när Lund blir ett vinterland
tvåtusensju års januari

Med ens blev världen så liten och jag älskade det,
fötterna gled som siden som faller mot bar hud
Du sa att ni log men jag bet ihop
oh vad jag ville se det där bländande vita,
höra dem sjunga rakt in i min morgonyrvakenhet
Varför ska de vackra alltid ha hemligheter?



det skimrar som en molande berusning av hur kvällen är,
salt som mörkaste salmiak
Varje dag smaragdgrön äppeldoft när varelsen susar förbi
som om han dunstat och exploderat på samma plats i samma sekund,
men vi märker aldrig förrän han är tätt tätt som ett plåster
på vår bara hud
sitter han klistrad
kanske även inuti mig