Uteliggarens skitiga rock blänkte i solen
blickar talade sitt tysta språk
\"drägg, dynga, problembarn\"..bara bekymmer för oss respekterade..
Bakom blicken gapade tomhetens ämbar
kärleken hade för länge sedan flytt och
medkänslan dött ut
Jag stod som fastnaglad när din kärlek drabbade mitt bröst
tårarna letade sig upp i mina ögon
då din röst stilla vibrerade i mitt sinne
\" Den som har fått mycket förlåtet, han älskar ochså mycket\"
Och jag visste med ens vem du syftade på...