tänk så upplysta vi blivit
så kloka
så kunniga
vad ska vi med skaparen till

annorlunda var det förr
då vi var mindre upplysta
stora ståtliga monument
kyrkor och kapell
på bästa plats
mitt i städerna
den gånga tidens nav

det som händer där idag
är sällan intressant
sällan relevant
bänkarna ekar tomma
de aningen mer livaktiga kyrkorna
trängs mest i utkanterna
oftast i sjaskiga lokaler
putsen vittrar sönder
mycket andas 60- eller 70-tal
en genomgående touche av något förlegat

något gråter inom mig
något ropar att detta är så fel
marginaliserat
förringat
föraktat
som om det vore frimärkssamling det handlade om
när varenda atom
i varenda byggnad
i varje stad
skapats utav honom
den marginaliserade
och vars vänner
helst inte vill besvära
inte påminna
om att livet är vackrare
större
att man aldrig finner det
om man inte ödmjukar sig
lyssnar
till dessa man sett ner på
de sanna vännerna
till den marginaliserade