det här är någon sorts utkast till det jag helst skulle vilja kunna förmedla om gud. jag låter detta bli avslutningen på min första trevande samling \"Fragment\". http://www.poeter.se/viewBook.php?bookId=1729
du är kärlek
du är kärlek
inte bara kärleksfull eller älskande
nej kärlek
är ditt väsen
den som älskar
är född av dig och känner dig
och att inte älska
är att inte heller känna dig
kärleken är referenspunkten
i den inre resa
där vi fumligt försöker
att finna dig
att lära känna kärleken
är att lära känna dig
och långt, långt viktigare
än alla systematiska teorier
om du är kärlek
och du finns överallt
så rör vi oss alla i din kärlek
just nu - just där vi är
med medvetenhet
om din framflytande kärlek
genom hela din skapelse
anar man dig överallt
i solens värme
i en svalkande vind
i barnen - dina avbilder
i stillhetens lugn
i björkar och kramar
i delfiner och skrattgropar
i kaniner och ögonkontakt
och tårar och sång
när människor säger
att du är besviken och sträng
försöker många sorgset
vara till lags under skam
när människor hjälps ana
att det är kärlek du är
blir de fulla av vördnad
och smälter inför dig
du säger
att det viktigaste vi kan lära
är att älska dig tillbaka
med allt vad vi är
därefter kommer detta
att älska sin granne
sin besvärliga medmänniska
lika mycket som sig själv
du säger att den är störst
utav allt denna kärlek
allt bär den, allt tror den
allt hoppas den
du säger att det inte
är stora gärningar som är det viktiga
om de görs utan kärlek
är de helt utan värde
du frågar:
\"älskar du mig\"
och till dem som av hjärtat svarar ja
säger du: \"led mina får\"