jag har stått på tröskeln
så länge nu
väntat
på det osagda ordet

kylskåpsbrummet
gör sig bra med
hålen i dina ord
meningen som aldrig fick ett slut

du fyller öronen
med lögner
en papperspåse
på huvudet
skyddar mot sanningen

imma mot fönstret
sängen är en lövhög
min hand är kladdig
och vi förmultnar
låter tungorna tysta munnen
det finns inget mer att säga

vi är en illusion