Han kastas nästan omedelbart in i en ny dröm. I denna dröm skickas den 42-åriga versionen av honom tillbaka till en blandning av hans barndomstid i Malmköping och någon söndagsskoleberättelse. Han är ivrig. Han småspringer in mot torget. Någon har berättat att Jesus har kommit till stan och han kan knappt bärga sig.

Han får syn på folkhopen på långt håll. När han kommer så nära att han kan skymta Jesus genom öppningarna i folkhavet slår hjärtat små volter. Jesus skrattar hjärtligt åt någons kommentar. Några småbarnsföräldrar med barnvagnar försöker tränga sig fram och några andra av åskådarna är upprörda och förklarar hur olämpligt det är att tränga sig fram med så små barn och störa vid detta unika tillfälle.

När Jesus får se vad som händer säger han:
– Vad håller ni på med? Låt barnen komma hit till mig. Hindra dem inte. Guds rike tillhör sådana som de. Det är faktiskt så att den som inte tar emot Guds rike på samma sätt som ett litet barn aldrig kan komma in.

Sedan tränger sig Jesus fram och lyfter leende upp barnen ur barnvagnarna, ett efter ett. Han håller dem tätt intill sig med deras panna mot sin skäggiga kind samtidigt som han lägger ena handen på deras bakhuvud och välsignar dem. Han växlar några personliga ord med barnens föräldrarna också.

Tydligen har Jesus talat klart, för när han är klar med barnen börjar han vandra ut ur folkhopen, precis åt det håll där Calvin står och tittar. När Jesus börjar närma sig kan han inte hejda sina känslor utan springer fram och kastar sig på knä.
– Gode vishetslärare, jag vill inte dö! Finns det ett evigt liv? Får jag träffa min hustru och dotter igen?
Deras blickar möts. Hjärtat slår ytterligare någon volt.
– Varför kallar du mig god? frågar Jesus tillbaka. Ingen är god utom Gud. När det gäller att finna det eviga livet så är de tio budorden en bra utgångspunkt: var inte otrogen i ditt äktenskap, mörda inte, stjäl inte, ljug inte, hedra dina föräldrar och så vidare.
Calvin svarar ärligt: De där sakerna har jag varit noga med ända sedan söndagsskolan. Jag tror faktiskt att jag inte har brutit ett enda av dem.
Jesus ser på honom länge. I blicken speglas en ofattbar kärlek, men också medlidande, som om Jesus vet i förväg hur ont de följande orden ska göra.
– En sak fattas dig, Calvin. Sälj allt du äger och ge pengarna till de fattiga. Då kommer du få en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.

Orden skär som knivar genom hans själ. Ge bort allt han äger? Det tar inte mer än en halv sekund att komma fram till den bittra sanningen. Det är omöjligt. Han skulle aldrig kunna göra något så radikalt. Visst bryr han sig om de fattiga (mer än de flesta), men det finns spärrar inbrända i hans hjärna som är omöjliga att forcera. Man ger inte bort allt man äger. Det är inte psykiskt friskt. Man gör inte så. Han vänder ner sin blick innan någon ser tårarna och går sakta bort därifrån.

Bakom sig hör han hur flera skakade röster började tala i mun på varandra. Jesus svarar något vilket får en man att ropa:
– Då kan ju ingen vinna evigt liv!
Det sista han hör är Jesus som svarar:
– För människor är det omöjligt, men inte för Gud. För Gud är allting möjligt.