Förlåt min tystnad,
men den säger mer än ord
kan säga om mitt tillstånd
av en zombie uti limbo
utan karta och kompass
i urskogens försåt av fällor
utlagda för den i mörkret trevande
av blindhet slagen och till slant
för att ej någonsin, måhända,
komma rätt igen i manövreringen
av detta vilsna och groteska liv
av blott absurditet
i högst utomordentlig gravitet.
Jag ser ej någon annan råd
än blott att låtsas synas än
ha sansen i behåll med tystnaden som mask,
då varje plåga har sitt skri för sig
men hälsan tiger still, som Geijer sade.
Jag låtsas därför vara tyst
för att begrava allt mitt onda
levande i avgrunder av tystnad.