tänker plötsligt..  storstädning

av skräpet i mitt inre
det som stör och virvlar

runt mina fötter - i mitt huvud

   tankar och outredda kärlekar
de som bara blev tänkta
aldrig klargjorda

min kropp och mitt sinne
är som ett överlastat vindsförråd
   övervintrat dammigt skräp

som skulle städats ur och slängts
för länge sedan

ja - där är han som aldrig besvarade
min kärlek

och där är hon - som skulle behövt
svar på tal..

   och den känslan... vill jag verkligen bära
på den resten av livet?

så ensam jag kände mig just då,
och ingen som förstod
eller brydde sig..

den lila himlen - på väg mot väster
rör upp de tankar och känslor inom mig
som jag trodde jag var klar med..

det finns nog ingen
som kommer undan

sitt förflutna..