Ett oskrivet blad

ofläckat ark

likt en renskrapad tavla

som nyanlända själar

utan livets sinnesintryck

det trodde ni att jag var när jag

anlände den där mörka februarikvällen

för så länge sedan

onekligen ett vackert barn

ren i sin oskuldsfullhet

värd all kärlek

vad ni inte visste

vara att jag redan visste allt om livet

jag visste allt om döden

själens urgamla visdom

min kunskap om alltet rymdes

på baksidan av det oskrivna bladet

där ni inte brydde er om att titta

men för att jag skulle kunna förmedla

min visdom nödgades jag stå ut

i barnets kropp

år efter år

jag tvangs överleva

trots min hemlängtan

och tur är att kärleken fick mig

att andligen växa

att kroppsligen utvecklas

jag stannade kvar

men - tabula rasa

är ett begrepp

utan innebörd

det vet varje litet nyanlänt barn