Du bad om en kyss.

Tidens taktlösa procedur lämnar
ensamheten och sorgen kvar
när tårar falla och sveket ämnar
lämna en vän med hjärta i var.

Du ljög.

När ditt ansikte mötte mitt
var det för att knocka min skalle
fylld med ånger av ditt
bedrövliga sätt att behandla en nalle
ditt gossedjur du kallade mig
men du ljög och jag trodde på dig

Jag grät inombords.

Men mitt starka yttre fick du bara skåda
du skrattade åt min illusion
fyllde mig med sorg och våda
för dig var jag en parkeringszon
Du parkerade där din snygga bil
åkte med min i fler mil
lämnade mig sedan med ett flin
fortfarande hög av ditt kärleksmorfin

Det var en annan.

Jag ångar jag borde förstått är bedrövad
ditt spel med min kärlek
kunde inte tro din avsikt var inövad
men nu förstår jag ditt svek
som ett lockbete du tog min hand
nu vandrar du med en annan man.

Det är slut.