Filosofer brukar inte gifta sig
då deras kärlek går för djupt
och är för sårbar i sin innerliga ärlighet
för att rätt passa in i dödlig kärlekslek;
den minsta frustration, friktion och kontrovers
blir alltför djupa sår som stannar kvar,
de tänker alldeles för mycket
för att unna sig det lättsinne som fruar kräver,
de är alltför långsamma i handling
och för upptagna med drömmerier
att de aldrig kommer ner på jorden
för att kunna ta del i det ansvar som samhället kräver.
Ändå är de bäst bland älskare,
för de tar kärleken mer djupt på allvar än de andra,
och de vet vad trohet är och dess betydelse och vikt
och är mer pålitliga än något äktenskap;
så därför håller de sig därifrån
helt enkelt för att skydda och bevara
sin sårbara kärleks ömhets innerliga klara låga
och bevara troheten intakt i evighetens renhet
växande och expanderande konstant i mer betydande potens
än vad som någonsin kan rymmas i det dödliga.