När man gett något gott
goda tankar jag tänker.
Du har någonting fått
som nu gnistrar och blänker.

Jag har fått något åter
som mitt hjärta nu värma.
Gamla karln, tror han gråter
kärnans mitt nu sig närma.

I vår kamp med ett ord
blir vi kännande, spröda.
Tårar faller ner på mitt bord
med ögon så kantigt röda.

Människan är en konstig sort
som alltid vill vara nära.
Men hon längtar ju bort
så länge vingarna bära.

Säkert är om du ger
vad du har av ditt jag.
Du får mer bara mer
vareviga dag.