Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Nu är de väl inte så att jag är övergiven och bortglömd, men känslan kan infinna sig ändå.


Min fristad i din famn

 

 

min tro på kärleken är skakad
jag är trött på mig själv
på hur jag kan låta mig själv drömma
att hoppas och längta

jag börjar falla isär
och mitt hjärta kan inte finna
orden de så gärna vill yttra

har du någonsin vandrat ensam i mörkret
likt jag gör dagligen
som en man emot världen
ingen står vid min sida
övergiven och bortglömd
som en båt emot tidvågorna

här är jag
kastad upp på stranden
här är en man emot världen

och alla människor omkring mig jublar
tills slutet är nära
då hjälten tar sitt fall
sedan drar de mig genom leran
de verkar inte förstå
jag är endast kött och blod

jag har vandrat på vägen
från ljusaste ljuset till det mörkaste mörker
och nu har jag insett
att ensam står jag här
som en man
mot världen

men jag fortsätter min vandring i natten
en ny dag skall komma
vägen jag vandrat är så lång
men ensam står jag stark
med mitt hjärta fyllt utav kärlek

så söker jag dig
en ängel
och jag undrar
kommer jag att finna min fristad i din famn?

 

 

 

 




Fri vers av Nicklas VIP
Läst 270 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-08-09 11:21



Bookmark and Share


  deepundermyskin
ruskigt bra!
Fastnade verkligen för titeln! och därmed också slutet... Mera mera. (fast med tanke på att jag vet hur det känns så vill jag inte ge dig detta...
2007-08-10
  > Nästa text
< Föregående

Nicklas VIP