Nu känner jag hur det svider igen, bakom ögonlocken.
Jag försöker hålla tillbaka, men jag är så skär. Skär som en vattenyta, som går sönder varje gång man nuddar det blanka stilla. Sån är jag, förlåt, men jag är sån.

Jag håller kanske inte för dig. Du kanske behöver någon som är stark. Stark som ett träd, stadig och starkt.
Men jag är inget träd, som vänder tårarna åt sidan. Jag låter tårarna strömma så lätt. Kalla, salta och sakta rinner dom ner.

Jag älskar dig, det kan jag aldrig förneka.
Men jag är skär som en vattenyta. Kan du ändå älska mig?

Nu känner jag hur tårarna rinner, jag kunde inte gömma dom för dig längre. För varje tår jag fäller tar du ett steg längre bort från mig.

- Lämna mig, sa du. Jag vill inte se dig gråta mer.
- Då ska jag sluta gråta älskling, då ska jag låta mina tårar svida bakom ögonlocken. För din skull ska jag vara stark.

För oss - för mig - för dig