Du som just nu
skriver så gott du kan
och det är inte litet, det
om smärta, ångest
ensamhet och tårar
och låter dina läsare
få del av
det som rör sig
längst in
i din själ.

Till dig vill jag säga:
glöm aldrig, aldrig, aldrig
att just du är älskad
långt bortom
all fattningsförmåga
allt förstånd
och alla dina egna
erfarenheter och känslor!

Hahaha, skrattar du
(om du ännu kan skratta)
du vet inte
hur livet kan vara,
livet som mycket mycket hellre
skulle kunna kallas
döden.
Mitt liv är i alla fall
inget
liv utan död.

Nej, jag är inte religiös,
men jag tror helhjärtat
på Krsitus
och jag tror helhjärtat
på Dig!
Hur Du än har det
och hur bedrövlig
än världen ser ut
så ville jag endast säga
att just du
är älskad, älskad, älskad!
Den kärlek som älskar dig
struntar fullständigt i
vilken tro du har
eller ingen tro
eller om du uppför dig
så kallat väl
eller kanske svär
och förbannnar,
som Du kanske
har all anledning att göra,
så djävligt som du haft det
eller har det
just nu!

Håna mig gärna
säg att jag lever
i en illusion
och aldrig har vetat eller kan veta
hur just Du har det.
Det kan jag självklart
och definitivt
inte!
Likväl skulle jag önska
att dessa ord
fick ringa i Din själ
i dag
och
ända tills den dag
Du upplevde
att de, trots allt
var sannare
än Du nånsin
kunde eller ville
ana och förstå:
Du är älskad, älskad, älskad
ända in i
evigheten



Ingvar