Jag ville skriva det här redan igår natt
låg vaken och kände precis samma saker jag känner igen så ofta numera
jag är mäktigt förbannad helt enkelt

genom mina ögon ser jag lika tydligt som jag alltid gjort
ser jag inåt stiger jag in i rum jag aldrig varit i tidigare

jag vet min vrede, jag erkänner den
vet vart den härstammar
inser nu att jag enbart tyglat vreden, hållt den bakom stängda dörrar

PR-människor, PR-föräldrar, EMO-kids, pastorer som läser innantill
ihåliga saker som aldrig ger
lika falska som de poliser som bär sin uniform men vet inte hur det känns att ta på sig den

Jag säger inte att jag är bättre men hoppas på en mer självmedvetenhet
jag utger mig sällan att vara någon jag inte är
men att ge utav mig själv till främlingar kommer aldrig hända igen

Lika mycket social förmåga som en bilförsäljare
lika stor potential som en rak linjal
lika föder lika säger dem

var hör jag hemma

Ridån av självförnekelse, blindo och tillgjord omgivenhet, hängivenhet
är över
Jag tar stegen tillbaka och tar stegen framåt
ren dåraktig kärlek, hängivenhet och förtroende
ska återigen fylla min vardag

här hör jag hemma