Jag målar fortfarande utopier
med pensel och staffli
medan lejonen dansar på matsalbordet
kalla det multipla personligheter
jag kallar det för sunt förnuft

vi bygger Eiffeltorn och andra labyrinter
för att lättare förstå och greppa
de saker vi inte kan acceptera
för vad de faktist är

Förnuft?

jag är inte Don Quijote
jag är spottkoppen på hans huvud
för det finns inte en enda
sund tanke i denna kropp
jag är åsnan mellan
Sancho Panzas svettiga lår
som slåss mot dvärgar
och väderleksrapporter

kvar finns bara rester
av kvarnmalet mjöl
lever och spinalvätskor

för att då och då
stånga pannan blodig
för att frihet är att säga
att 2+2 är 5
för att möjligheten
alltid måste finnas
att ljuga sig själv
rätt upp i ansiktet

för den som aldrig tänkt
en galen tanke
har heller aldrig försökt
att fånga himlen