I den tidiga morgonen kunde de på långt avstånd se hur MR brände deras tillfälliga regemente. De hade stannat på en höjd längre söderut.
\"Hur långt borta?\" frågade Stralsund.
\"Drygt femton.\" sade Josefsson.
\"Då har vi Tjugo kvar!\" viskade Hjelmsjö.
\"Trettiofem!\" viskade Stralsund.
\"Trettiofem?\"
\"Jepp!\" svarade Stralsund. \"Då jag pratade med översten inatt hade staben flytt till punkt 17 längre söderut. Det verkar som om försvaren där nere håller bättre. men vi kan ta en annan väg, men då måste vi kringå våra förföljare och gå till Järnlegionen. De är bara Tolv härifrån. Borta vid kullarna där borta!\" Sade Stralsund och pekade nordostut över det granskogsbeklädda landskapet.

\"Vi tar oss dit!\" sade Doc. \"Grabbarna kanske får lite mer självkänsla om de får slåss tillsammans med några av hjältarna från Järnlegionen!\"
\"Är det det ni vill?\" frågade Stralsund mannarna.
De flesta nickade, utom Hjelmsjö eftersom han visste vilka Järnlegionen var. Hans bror hade sökt dit, men hade aldrig kommit tillbaka efter grundutbildningen. En olycka i tjänsten sades det. De fick aldrig se kroppen, en obduktion skulle ha genomförts men stoppades, och sen kremerades kroppen, askan spreds, och hem kom endast hans trasiga glasögonbågar, med blod på...

Regementet rörde på sig och banade väg genom terrängen. De flesta längtade efter att få slåss med hjältar och kanske att få bli det själva...